02 januari 2020

Årsbokslut 2019

Då har det blivit dags att återigen summera byggåret som gått. Tiden rullar på i raketfart måste jag säga. Detta till trots har jag lyckats färdigställa fler modeller än mitt uppsatta mål på fem stycken. I år blev det sex modeller klara, hör och häpna!

Först ut på året var en Italeri UH-1F Huey i skala 1/72




Näst på tur var en Hasegawa F-15C Eagle, en modell som jag påbörjade för riktigt länge sen, redan 2008! Skalan här är också 1/72



Årets tredje modell att bli klar var min Airfix BAe Hawk T.Mk.1 i 1/72 från den brittiska uppvisningsgruppen Red Arrows. Denna fick en lite annorlunda basplatta, som lyfter modellen ytterligare ett snäpp.



Fjärde modellen för året blev min del av ett gruppbygge ihop med Mathias och Lasse, nämligen en Tamiya F-16C Falcon Block 30 i splinterkamouflage, i skala 1/72.



Årets femte modell blev ett snabbygge i ordets rätta bemärkelse. Denna gången färdigställde jag en Airfix Jet Provost T.3. Skalan är 1/72, precis som på resten.



Sjätte modellen för året att ta plats i vitrinen blev Wolfpack D:s fina T-2 Buckeye ur U.S. Navy. Skalan, som alltid detta året, 1/72.



01 januari 2020

T-2C Buckeye

Här kommer en liten "smygare" för min del, det är ett projekt som jag jobbat med lite mer eller mindre i smygundan senaste halvåret. Kanske lite utanför min "comfort zone", men likväl ett fantastiskt kul bygge, på ett flygplan som är så udda fult att det blir lite snyggt. Denna blev klar 2019, i "elfte timmen", som man säger. 

Jag pratar om en T-2C Buckeye, ett skolflygplan som U.S. Navy använde från 1959 fram till 2008, vilket blir nästan 50 år! Imponerande! 

Som med alla skolflygplan i U.S. Navy hade den ett helvitt målningsschema med lysröda fält. Sen har det förekommit mer eller mindre utstickande målningsscheman.

Modellen jag byggt är, som brukligt, i skala 1/72, och byggsatsen är från en firma som heter Wolfpack-D. Den är injektionsgjuten, så det är ingen kortseriemodell förknippad med de egenheter en sån byggsats brukar ha. Den är fint gjuten och passformen är över lag riktigt bra. Jag valde att komplettera cockpit med färdigmålad ets från Eduard, samt ett par färdiga raketstolar från Pavla.

Målningen är gjord i huvudsak med Mr. Paint, samt vissa detaljer i Tamiya och Vallejo. Dekalerna kommer även dessa direkt ur lådan, och var väl hyfsade. Lite dålig opacitet på det vita (färgen under lyser igenom), samt att vidhäftningen var under all kritik.

Hon är vädrad med Tamiyas "sminkset", torrpastellkritor, -wash och diverse färgpennor. Har testat lite nya tekniker, i kombination med att jag ville få ett riktigt slitet utseende, vilket jag generellt tycker är rätt svårt på en så homogen och ljus färg som vitt. Om jag lyckades eller inte är upp till betraktaren att avgöra. Jag är dock nöjd... :)













10 november 2019

Jet Provost

Då har jag rivit av ett snabbygge, som faktiskt blev ett snabbygge också. Har inte riktigt koll på hur lång tid bygget tagit, men under året i alla fall, vilket får klassas som snabbt när det gäller mig.

Årets femte modell att bli klar är en Hunting Percival Jet Provost T.3 i skala 1/72 från Airfix. En mycket trevlig liten modell, som inte innehåller särskilt många delar, och således lämpar sig väl för en nybörjare i hobbyn, såväl som en mer rutinerad byggare som antingen vill göra något snabbt och lätt, alternativt superdetaljera sig till döds.

Har inget ont att säga om denna modellen, passformen är över lag suverän, och på sina ställen enbart bra, så där krävs en del torrpassning och på något enstaka ställe en liten gnutta spackel. Jag har målat och märkt min maskin rakt ur lådan, dock märkte jag när dekalerna skulle på att jag målat min i metallfärger, istället för ljus grå, som det tydligen skulle vara. Vilken miss! Nåja, det blev i alla fall ett ypperligt tillfälle att öva på att måla metallfärger, något som inte är det enklaste alla gånger. Klart nöjd med resultatet dock. 

Dekalerna är, som sagt, också ur lådan, och är väl kanske det enda som går att klaga på, på den här byggsatsen. De är otroligt tjocka eftersom det är så mycket day-glo, och blir således svåra att anpassa till modellens konturer utan att de spricker och går sönder. Med facit i hand skulle jag nog målat det day-gloröda, men jag hade inte den ambitionen med detta bygget. Kanske nästa gång...