28 juni 2019

Tarangus AJ 37 Viggen

Har ett bygge som blev klart i slutet på förra året som jag byggt lite i skymundan. Jag fick ett uppdrag att provbygga ett testskott av Tarangus nya byggsats av AJ 37 Viggen i 1/72, ett erbjudande som jag definitivt inte kunde tacka nej till!

Jag fick hem delarna utan vare sig instruktion eller dekaler, men med god hjälp från instruktionerna till deras Viggen i 1/48 gick det ganska bra att få till allt ändå. Dekaler hade jag själv en uppsjö av sen innan, så det var det lilla problemet...

Byggsatsen i sig är riktigt fin, och det märks att Tarangus har tagit åt sig av kritiken från 1/48-modellen och försökt rätta till dessa missar till denna utgåvan. Bland annat har canarden rätt utseende nu, millan (nödgeneratorn) finns med, och sidobalkarna (under luftintagen) har rätt form. I övrigt är det en modell som smiter ihop fint, med bara ett uns behov av spackel på något enstaka ställe. Cockpitdetaljeringen är acceptabel för denna skalan, dock behöver man själv lägga till det klassiska säkringshandtaget till stolen. Jag skar även lös roderytorna på huvudvingen, för att få dessa att hänga lite, som alltid på en parkerad Viggen. Pitotrören är också utbytta mot rör i metall.

Modellen är målad med det klassiska fyrfärgskamouflaget (även känt som FOA-kammot) i två nyanser av grönt, en brun nyans och svart, med ljust blågrå undersida. Kamouflaget var en utmaning i sig, och jag la nog lika många timmar på maskering och målning, som jag gjorde på att bygga själva modellen. Men resultatet var värt mödan, det blev riktigt bra! Färgerna jag använt är i huvudsak Mr.Paint, Gunze och Tamiya.

Dekalerna är från eminenta Moose Republic (Robert Bergwall), och de var lättjobbade och anpassade sig väl till panellinjer och konturer med hjälp av den sedvanliga dekalvätskan från Daco. Jag vädrade henne en del, och försökte få henne lite väderbiten, även om jag kunde jobbat på ännu mer på den biten. Efter ett lager mattlack satte jag dit de sista bitarna, och levererade upp henne till Max och Fredrik på Tarangus, och hon finns numera utställd hos Rebell Hobby i Solna.







DC-8-63 Scanair

Denna blev egentligen klar under 2018, i september. Har bara inte kommit mig för att publicera något inlägg dock. Hur som helst.

Byggsatsen är en Minicraft, vilket är en riktigt bra byggsats av detta flygplan! Den går ihop fint, men kräver en del vikt i nosen. Eller kanske snarare att jag var på säkra sidan och la i ordentligt, så den inte skulle stå på stjärten...

En finurlig grej med denna modellen är konstruktionen för infästningen av huvudvingen. Den är så bra så man kan ha vingarna lösa och måla färdigt innan man monterar dem på den färdigmålade flygkroppen.

Modellen är i huvudsak målad med Tamiyas sprayfärg på burk, och fingarna med Xtracolour. Dekalerna är till en kärra från Scanair, SAS charterflygbolag, som jag själv åkte med som ung. Dekalerna kommer från Lima November decals, vilka gör riktigt fina dekaler. Jag lade till några antenner själv från plasticcard, i övrigt är allt rakt ur lådan. Valde att inte vädra den något speciellt, då Scanairs kärror normalt hölls relativt rena.

För övrigt blir det pinsamt tydligt på bilderna att jag behöver investera i en ordentlig backdrop till mina bilder när jag ska fota större modeller...









27 juni 2019

Snabbygge klart - F-15C Eagle!

Detta är mitt tidigare omtalade snabbygge som tagit elva(!) år att slutföra! Påbörjade denna någon gång kring 2008, men av olika anledningar har den bara blivit liggandes och aldrig kommit längre. Lite konstigt egentligen, då jag dels visste hur jag ville måla och märka den, och dels då byggsatsen i sig är relativt bra och lättbyggd.

Det är en Hasegawa F-15C Eagle i skala 1/72 och den är byggd rakt ur lådan, sånär som på dekalerna, som kommer från Daco/Astra. Kärran är målad och märkt som en maskin från Bitburg Air Base i f.d. Västtyskland, där USA hade sin 36th Tactical Fighter Wing (typ 36:e taktiska jaktflottiljen) stationerade för luftförsvaret av Europa fram till 1994. Från 1977 flög dessa F-15, till en början F-15A/B, men sedermera F-15C/D fram till nedläggningen 1994. Dessa maskiner såg jag personligen under en Tysklandsresa i början av 90-talet, varför valet av individ var tämligen lätt.

Som sagt, byggd rakt ur lådan, inte ens stolen är utbytt! Dock har jag lastat henne full med AIM-7M Sparrow och AIM-9L Sidewinder jaktrobotar, som hon såg ut då hon deltog i operation Desert Shield och Desert Storm 1990-91. Har även satt på ett par luftintagsskydd, och fullt med säkringspinnar med tillhörande flaggor för vapenlasten. Målningen är gjord i huvudsak med Gunze, Xtracolour och Mr.Paint. Vädrad som brukligt med torrpastellkrita och Tamiyas vädringskit.








25 juni 2019

UH-1F Huey

2019 är året då jag tar tag i alla (eller i alla fall många av) de surdegar jag haft liggandes. Det vill säga modeller som jag påbörjat för ett tag sen, ibland rent av väldigt länge sen (11 år är rekordet just nu...), för att äntligen slutföra dessa och ge dem sin plats i bokhyllan. Turen har nu kommit till den första, min UH-1F Huey.

Minns inte alls när jag påbörjade denna, men jag vet att det var väldigt länge sen. Var tänkt som ett snabbt avklarat bygge, för att provbygga modellen inför kommande HKP 3-byggen. Tyvärr är det ju så länge sen nu, så jag minns inte modellens för- och nackdelar, eller kanske fallgropar, så jag får nästan ta och "provbygga" en till....

Hur som helst, den är byggd rakt ur lådan, målad med i huvudsak Gunze, Tamiya och Vallejo. Dekalerna är även dessa rakt ur lådan, och här kändes det som att de inte riktigt var anpassade mot modellen. Dessutom visade målningsritningen att vissa dekaler skulle vara av betydligt mindre storlek än de de facto var på dekalarket. Mycket märkligt!

Jag vädrade henne lite grann, som vanligt med torrpastellkrita och wash gjord på detta också. Kan väl inte påstå att det är en av mina mest välbyggda modeller, men nu är den klar i alla fall, och har sin givna plats i bokhyllan.