10 november 2019

Jet Provost

Då har jag rivit av ett snabbygge, som faktiskt blev ett snabbygge också. Har inte riktigt koll på hur lång tid bygget tagit, men under året i alla fall, vilket får klassas som snabbt när det gäller mig.

Årets femte modell att bli klar är en Hunting Percival Jet Provost T.3 i skala 1/72 från Airfix. En mycket trevlig liten modell, som inte innehåller särskilt många delar, och således lämpar sig väl för en nybörjare i hobbyn, såväl som en mer rutinerad byggare som antingen vill göra något snabbt och lätt, alternativt superdetaljera sig till döds.

Har inget ont att säga om denna modellen, passformen är över lag suverän, och på sina ställen enbart bra, så där krävs en del torrpassning och på något enstaka ställe en liten gnutta spackel. Jag har målat och märkt min maskin rakt ur lådan, dock märkte jag när dekalerna skulle på att jag målat min i metallfärger, istället för ljus grå, som det tydligen skulle vara. Vilken miss! Nåja, det blev i alla fall ett ypperligt tillfälle att öva på att måla metallfärger, något som inte är det enklaste alla gånger. Klart nöjd med resultatet dock. 

Dekalerna är, som sagt, också ur lådan, och är väl kanske det enda som går att klaga på, på den här byggsatsen. De är otroligt tjocka eftersom det är så mycket day-glo, och blir således svåra att anpassa till modellens konturer utan att de spricker och går sönder. Med facit i hand skulle jag nog målat det day-gloröda, men jag hade inte den ambitionen med detta bygget. Kanske nästa gång...







25 oktober 2019

Arctic Splinter

Fjärde modellen att färdigställas 2019 är en Tamiya F-16C Falcon block 30 i skala 1/72. Tanken har från början varit ett gruppbygge med mig, Mathias och Lasse i laguppställningen, där vi alla tre skulle bygga varsin exakt likadan grundmodell, men där vi sen jobbade med olika målningsscheman, samt att man själv fick välja vilka tillägg man ville göra.

Jag har byggt och målat min som en "Arctic Splinter Aggressor", det vill säga en F-16 som har till uppgift att simulera fiendeplan i olika typer av luftstridsövningar, och med ett målningsschema inspirerat av Ryssland. Just denna F-16 är baserad i Alaska, därav smeknamnet "Arctic Splinter Aggressor".

Modellen, som sagt, en Tamiya av senaste snitt, i skala 1/72. Detta är min tredje Tamiya F-16C i 1/72, och jag njuter fortfarande av hur bra denna modellen är! Såpass bra att jag till och med redan har en fjärde i hyllan, som väntar på att byggas i framtiden. 

Byggsatsen är riktigt fin, enda stället där man egentligen behöver fundera på spackel, är på luftintagets undersida, där skarven är lite knepig att få snygg. Det finns i för sig ett ställe till, och det är ett kylluftutsläpp på framkroppens högersida, som inte ska finnas där på en block 30. Största utmaningen i detta bygget var målningen, då det alltid är lite lurigt att få till ett splinterkamouflage på ett bra sätt. Tycker dock jag lyckades bra, och är även nöjd med vädringen jag fått till. Vädrade bränsletankarna lite mer än vanligt, då dessa tenderar att bli rätt skitiga. Vapnen kommer till största delen från byggsatsen, dock har jag tagit ACMI-podden (den under höger yttervinge), samt störkapseln under kroppen från två olika vapenset från Hasegawa. På ACMI-podden var jag tvungen att lägga till antennerna som sticker ut åt sidorna, men det löste sig enkelt med lite varmdragen gjutstam. Även de statiska avledarna i bakkant på yttervingar, stabilator och fena är av varmdragen gjutstam. Modellen är målad i huvudsak med Mr.Paint, med detaljer i Alclad, Tamiya och Vallejo. Dekalerna kom från TwoBobs, och var riktigt tunna och fina! Det enda som var lite kämpigt med dekalerna var att linjerna till gångområdet på kropp och vingar var enfärgade svarta och vita, så man fick klippa och klistra för att få det att stämma med kamouflagefärgerna.









12 augusti 2019

Red Arrows Hawk

Ännu en modell har hunnit färdigställas, faktiskt årets tredje modell. Finns goda förhoppningar om att jag når årets mål med fem färdiga modeller! Men än kan mycket hända...

Detta är Airfix "nya" BAe Hawk T.1 i skala 1/72. Jag skriver "nya", då det är deras nya gjutning, men den börjar få ett antal år på nacken. Säkert närmre 10, om inte ännu mer...

Passformen är helt okej, även om detaljeringsgraden är något mer åt det spartanska hållet. Valde att inte göra något detaljeringsprojekt på denna, utan har byggt den rakt ur lådan. Har dock valt en lite annorlunda approach på modellens basplatta, något som jag tycker blev riktigt lyckat.

Målad med framför allt Xtracolour, Gunze och Tamiya. Har inte vädrat den mer än att jag lagt en tunn wash i panellinjerna, då dessa uppvisningskärror brukar hållas tämligen välputsade för den stora publiken. Även dekalerna är rakt ur lådan.






Årsbokslut 2018

Då var det återigen dags för ett årsbokslut, denna gången för 2018. Inget jätteproduktivt år, på grund av olika anledningar, men tre stycken har jag i alla fall hunnit klart med.

Först ut på året var en Airfix Spitfire PR. Mk.XIX (S 31) i 1/72 från svenska flygvapnet.




Modell nummer två som blev klar var min Douglas DC-8-63 i Scanairs färger. Modellen är Minicraft i skala 1/144.



Tredje modellen blev min finska BAe Hawk Mk.51. Skala 1/72 och byggsatsen är från Airfix.






Sista modellen, som byggts lite i hemlighet, var Tarangus nya Viggen i 1/72, där jag fick i uppdrag av ägarna till Tarangus att provbygga deras nya modell som en AJ 37. Det blev en maskin från F6 i Karlsborg, lite lagom vädrad sådär. Mycket fin modell, för övrigt.



28 juni 2019

Tarangus AJ 37 Viggen

Har ett bygge som blev klart i slutet på förra året som jag byggt lite i skymundan. Jag fick ett uppdrag att provbygga ett testskott av Tarangus nya byggsats av AJ 37 Viggen i 1/72, ett erbjudande som jag definitivt inte kunde tacka nej till!

Jag fick hem delarna utan vare sig instruktion eller dekaler, men med god hjälp från instruktionerna till deras Viggen i 1/48 gick det ganska bra att få till allt ändå. Dekaler hade jag själv en uppsjö av sen innan, så det var det lilla problemet...

Byggsatsen i sig är riktigt fin, och det märks att Tarangus har tagit åt sig av kritiken från 1/48-modellen och försökt rätta till dessa missar till denna utgåvan. Bland annat har canarden rätt utseende nu, millan (nödgeneratorn) finns med, och sidobalkarna (under luftintagen) har rätt form. I övrigt är det en modell som smiter ihop fint, med bara ett uns behov av spackel på något enstaka ställe. Cockpitdetaljeringen är acceptabel för denna skalan, dock behöver man själv lägga till det klassiska säkringshandtaget till stolen. Jag skar även lös roderytorna på huvudvingen, för att få dessa att hänga lite, som alltid på en parkerad Viggen. Pitotrören är också utbytta mot rör i metall.

Modellen är målad med det klassiska fyrfärgskamouflaget (även känt som FOA-kammot) i två nyanser av grönt, en brun nyans och svart, med ljust blågrå undersida. Kamouflaget var en utmaning i sig, och jag la nog lika många timmar på maskering och målning, som jag gjorde på att bygga själva modellen. Men resultatet var värt mödan, det blev riktigt bra! Färgerna jag använt är i huvudsak Mr.Paint, Gunze och Tamiya.

Dekalerna är från eminenta Moose Republic (Robert Bergwall), och de var lättjobbade och anpassade sig väl till panellinjer och konturer med hjälp av den sedvanliga dekalvätskan från Daco. Jag vädrade henne en del, och försökte få henne lite väderbiten, även om jag kunde jobbat på ännu mer på den biten. Efter ett lager mattlack satte jag dit de sista bitarna, och levererade upp henne till Max och Fredrik på Tarangus, och hon finns numera utställd hos Rebell Hobby i Solna.







DC-8-63 Scanair

Denna blev egentligen klar under 2018, i september. Har bara inte kommit mig för att publicera något inlägg dock. Hur som helst.

Byggsatsen är en Minicraft, vilket är en riktigt bra byggsats av detta flygplan! Den går ihop fint, men kräver en del vikt i nosen. Eller kanske snarare att jag var på säkra sidan och la i ordentligt, så den inte skulle stå på stjärten...

En finurlig grej med denna modellen är konstruktionen för infästningen av huvudvingen. Den är så bra så man kan ha vingarna lösa och måla färdigt innan man monterar dem på den färdigmålade flygkroppen.

Modellen är i huvudsak målad med Tamiyas sprayfärg på burk, och fingarna med Xtracolour. Dekalerna är till en kärra från Scanair, SAS charterflygbolag, som jag själv åkte med som ung. Dekalerna kommer från Lima November decals, vilka gör riktigt fina dekaler. Jag lade till några antenner själv från plasticcard, i övrigt är allt rakt ur lådan. Valde att inte vädra den något speciellt, då Scanairs kärror normalt hölls relativt rena.

För övrigt blir det pinsamt tydligt på bilderna att jag behöver investera i en ordentlig backdrop till mina bilder när jag ska fota större modeller...









27 juni 2019

Snabbygge klart - F-15C Eagle!

Detta är mitt tidigare omtalade snabbygge som tagit elva(!) år att slutföra! Påbörjade denna någon gång kring 2008, men av olika anledningar har den bara blivit liggandes och aldrig kommit längre. Lite konstigt egentligen, då jag dels visste hur jag ville måla och märka den, och dels då byggsatsen i sig är relativt bra och lättbyggd.

Det är en Hasegawa F-15C Eagle i skala 1/72 och den är byggd rakt ur lådan, sånär som på dekalerna, som kommer från Daco/Astra. Kärran är målad och märkt som en maskin från Bitburg Air Base i f.d. Västtyskland, där USA hade sin 36th Tactical Fighter Wing (typ 36:e taktiska jaktflottiljen) stationerade för luftförsvaret av Europa fram till 1994. Från 1977 flög dessa F-15, till en början F-15A/B, men sedermera F-15C/D fram till nedläggningen 1994. Dessa maskiner såg jag personligen under en Tysklandsresa i början av 90-talet, varför valet av individ var tämligen lätt.

Som sagt, byggd rakt ur lådan, inte ens stolen är utbytt! Dock har jag lastat henne full med AIM-7M Sparrow och AIM-9L Sidewinder jaktrobotar, som hon såg ut då hon deltog i operation Desert Shield och Desert Storm 1990-91. Har även satt på ett par luftintagsskydd, och fullt med säkringspinnar med tillhörande flaggor för vapenlasten. Målningen är gjord i huvudsak med Gunze, Xtracolour och Mr.Paint. Vädrad som brukligt med torrpastellkrita och Tamiyas vädringskit.








25 juni 2019

UH-1F Huey

2019 är året då jag tar tag i alla (eller i alla fall många av) de surdegar jag haft liggandes. Det vill säga modeller som jag påbörjat för ett tag sen, ibland rent av väldigt länge sen (11 år är rekordet just nu...), för att äntligen slutföra dessa och ge dem sin plats i bokhyllan. Turen har nu kommit till den första, min UH-1F Huey.

Minns inte alls när jag påbörjade denna, men jag vet att det var väldigt länge sen. Var tänkt som ett snabbt avklarat bygge, för att provbygga modellen inför kommande HKP 3-byggen. Tyvärr är det ju så länge sen nu, så jag minns inte modellens för- och nackdelar, eller kanske fallgropar, så jag får nästan ta och "provbygga" en till....

Hur som helst, den är byggd rakt ur lådan, målad med i huvudsak Gunze, Tamiya och Vallejo. Dekalerna är även dessa rakt ur lådan, och här kändes det som att de inte riktigt var anpassade mot modellen. Dessutom visade målningsritningen att vissa dekaler skulle vara av betydligt mindre storlek än de de facto var på dekalarket. Mycket märkligt!

Jag vädrade henne lite grann, som vanligt med torrpastellkrita och wash gjord på detta också. Kan väl inte påstå att det är en av mina mest välbyggda modeller, men nu är den klar i alla fall, och har sin givna plats i bokhyllan.






14 januari 2019

Ilmavoimat BAe Hawk

Detta är också en modell som blev klar under 2018, men där jag inte riktigt hängt med och uppdaterat bloggen. Nåja, bättre sent än aldrig...

Denna får nog också definieras som ett snabbygge, för att vara mig. Tog inte mer än ett par månader att få till, med viss väntan för att få hem rätt färger för kamouflaget, med mera.

Modellen är Airfix lilla pärla i 1/72, som gavs ut som en av deras första modeller efter nystarten för ett antal år sedan. Vissa klagar på att den har lite väl djupa panellinjer, men efter ett par lager färg är det inget som jag tycker stör nämnvärt. Denna är byggd rakt ur lådan, sånär som på bälten på stolarna, nya antenner under kroppen, samt pitotrör av metall. Luftintags- och utblåsskydd är tillverkade av plasticcard och aluminiumfolie. Då jag lyckades tappa bort glaset till strålkastaren i nosen, fick jag bygga upp en ny med ett antal lager Humbrol Clearfix.

Modellen är i stort målad med Tamiya och Gunze, och dekalerna är från finska Galdecal. Tunna och fina dekaler, dessvärre lyckades jag dock få lite silvering på ett par ställen. Vet inte om jag snålade med blanklacken, eller helt enkelt bara hade otur.. Luftintagsskydden är målade efter riktig förlaga sedd på internet.