Gloster Javelin FAW.Mk.7

 För 1,5 år sen fick jag en modell av barnen i julklapp, en modell som tyvärr tagit alldeles för lång tid att få klar, men den har fått stå tillbaka för mycket annat. Nu är den dock äntligen klar!

Modellen är av fabrikat MisterCraft och är väldigt grov i såväl detaljer som ytfinish. Detta är inget märke jag kan rekommendera överhuvudtaget faktiskt. Satsa på en bättre tillverkare, även om det kostar några kronor mer!

Skalan är 1/72 och modellen är byggt rakt ur lådan med dekaler och allt. Målad med Mr.Paint och jag valde att måla större delen av kamouflaget på frihand, för att testa om jag kunde få till det tillräckligt bra. Jag är nöjd med resultatet, och maskinen pryder verkligen sin plats i hyllan. Detta är ett STORT flygplan!

P-51C Mustang Mk.III

 Modell nummer tre att bli klar under 2023 är ytterligare ett bygge till Airfix Model World. Denna gången är det Arma Hobbys finfina P-51B/C i 1/72 fast med brittiska dekaler, så en Mustang Mk.III. Detta är en verklig liten pärla! Underbar liten modell med bra passform och grymma detaljer! Bara cockpit består av inte mindre än 19 delar och 32 dekaler..!

Byggd rakt ur lådan och målad med Mr.Paint. Dekalerna också ur lådan och de betedde sig alldeles utmärkt med lite Daco dekalvätska. Lätt vädrad med torrpastellkrita och dito wash.

Nu får bilderna tala för sig själva!

Vampire T.11

Detta är ett bygge för Airfix Model World, en förstautgåva av Pilot Replicas finfina Vampire T.11 (J 28C i Flygvapnet) i dess utgåva med engelska dekaler. Riktigt kul att få äran att bygga den och få den publicerad i en internationell modelltidning!

Pilot Replicas står normalt för kvalitet, och i mina ögon är denna modell verkligen inget undantag. Superfin ytdetaljering och fina detaljer i gjutningen. Den stora utmaningen på denna var målningen med alla stora lysröda fält över hela flygmaskinen tillsammans med metallren finish på resten. Jag har målat med mestadels Mr.Paint, även för de lysröda fälten, samt vissa detaljer i cockpit med Tamiyafärger. Dekalerna är ur lådan och är av bra kvalitet de också. Sparsamt vädrad med torrpastellkrita och Tamiyas vädringsset.

Supermarine Spitfire Mk.1a

Fem månader har gått på året, och inte förrän nu är årets första modell klar. Kanske föga förvånande, med tanke på min tidigare byggtakt, men detta året har det bara varit för mycket annat tidvis.

Hur som helst, nu till bygget!

Detta är en Tamiya Supermarine Spitfire Mk.1a i skala 1/48. Hyfsat utanför min normala "comfort zone", då det är både en annan skala och en annan epok än vad jag normalt brukar bygga. Fick denna i 40-årspresent av Mathias (Tack!), och är mycket tacksam för det. Modellen var ett riktigt guldkorn att bygga, förmodligen den bästa jag byggt hittills.

Detaljeringen i cockpit är exceptionellt bra, med en massa detaljer som egentligen inte kommer synas när modellen väl är hopsatt. Med lite noggrann målning blir cockpit som en liten modell i sig självt. Med i byggsatsen följer även ett ark fotoets, där bland annat bältena är med som en detalj. Det finns med märkningsalternativ för tre olika individer, med lika kamouflage på ovansidan, men olika på undersidan. Ett alternativ är det klassiska "sky", vilket jag valde, ett annat är svart på ena vingen och vitt på andra, och det sista är en undersida i aluminium. 

Min modell är i huvudsak målad med Mr. Paint och Tamiya. Dekalerna är direkt ur lådan, och det enda tilläggen jag gjort är att jag bytte ut kulsprutornas eldrör från massiva pinnar till mässingsstång med hål i, samt att jag lade till antenntråd. Försökte även få maskinen att se lite sådär härligt väderbiten ut, med slitage på de rätta ställena. Tycker jag lyckades relativt bra med det.  Nu kommer bilderna!

Årsbokslut 2019

Då har det blivit dags att återigen summera byggåret som gått. Tiden rullar på i raketfart måste jag säga. Detta till trots har jag lyckats färdigställa fler modeller än mitt uppsatta mål på fem stycken. I år blev det sex modeller klara, hör och häpna!

Först ut på året var en Italeri UH-1F Huey i skala 1/72

Näst på tur var en Hasegawa F-15C Eagle, en modell som jag påbörjade för riktigt länge sen, redan 2008! Skalan här är också 1/72

Årets tredje modell att bli klar var min Airfix BAe Hawk T.Mk.1 i 1/72 från den brittiska uppvisningsgruppen Red Arrows. Denna fick en lite annorlunda basplatta, som lyfter modellen ytterligare ett snäpp.

Fjärde modellen för året blev min del av ett gruppbygge ihop med Mathias och Lasse, nämligen en Tamiya F-16C Falcon Block 30 i splinterkamouflage, i skala 1/72.

Årets femte modell blev ett snabbygge i ordets rätta bemärkelse. Denna gången färdigställde jag en Airfix Jet Provost T.3. Skalan är 1/72, precis som på resten.

Sjätte modellen för året att ta plats i vitrinen blev Wolfpack D:s fina T-2 Buckeye ur U.S. Navy. Skalan, som alltid detta året, 1/72.

Jet Provost

Då har jag rivit av ett snabbygge, som faktiskt blev ett snabbygge också. Har inte riktigt koll på hur lång tid bygget tagit, men under året i alla fall, vilket får klassas som snabbt när det gäller mig.

Årets femte modell att bli klar är en Hunting Percival Jet Provost T.3 i skala 1/72 från Airfix. En mycket trevlig liten modell, som inte innehåller särskilt många delar, och således lämpar sig väl för en nybörjare i hobbyn, såväl som en mer rutinerad byggare som antingen vill göra något snabbt och lätt, alternativt superdetaljera sig till döds.

Har inget ont att säga om denna modellen, passformen är över lag suverän, och på sina ställen enbart bra, så där krävs en del torrpassning och på något enstaka ställe en liten gnutta spackel. Jag har målat och märkt min maskin rakt ur lådan, dock märkte jag när dekalerna skulle på att jag målat min i metallfärger, istället för ljus grå, som det tydligen skulle vara. Vilken miss! Nåja, det blev i alla fall ett ypperligt tillfälle att öva på att måla metallfärger, något som inte är det enklaste alla gånger. Klart nöjd med resultatet dock. 

Dekalerna är, som sagt, också ur lådan, och är väl kanske det enda som går att klaga på, på den här byggsatsen. De är otroligt tjocka eftersom det är så mycket day-glo, och blir således svåra att anpassa till modellens konturer utan att de spricker och går sönder. Med facit i hand skulle jag nog målat det day-gloröda, men jag hade inte den ambitionen med detta bygget. Kanske nästa gång...

Red Arrows Hawk

Ännu en modell har hunnit färdigställas, faktiskt årets tredje modell. Finns goda förhoppningar om att jag når årets mål med fem färdiga modeller! Men än kan mycket hända...

Detta är Airfix "nya" BAe Hawk T.1 i skala 1/72. Jag skriver "nya", då det är deras nya gjutning, men den börjar få ett antal år på nacken. Säkert närmre 10, om inte ännu mer...

Passformen är helt okej, även om detaljeringsgraden är något mer åt det spartanska hållet. Valde att inte göra något detaljeringsprojekt på denna, utan har byggt den rakt ur lådan. Har dock valt en lite annorlunda approach på modellens basplatta, något som jag tycker blev riktigt lyckat.

Målad med framför allt Xtracolour, Gunze och Tamiya. Har inte vädrat den mer än att jag lagt en tunn wash i panellinjerna, då dessa uppvisningskärror brukar hållas tämligen välputsade för den stora publiken. Även dekalerna är rakt ur lådan.

Lite gjort på byggmötet...

Byggmötena är ju förbaskat trevliga och man får faktiskt lite gjort allt som oftast. Ibland med betoning på lite, då det blir lite väl mycket prata och fika, på bekostnad av byggandet.. :p

Men jag klagar inte, det är bara trevligt!

Jag har kommit vidare lite med den norska F-16:en, fått på fler dekaler. Inte speciellt mycket kvar nu på dekalsidan, sen är det bara en blanklack, en wash och en mattlack kvar innan hon är klar. Givetvis återstår ju plockandet med alla smådelar efter mattlacken också, men det brukar inte ta så lång tid ändå. Just 17, jag har ju beväpningen kvar att ge mig på också, det hade jag glömt! Usch och fy, den måste jag ta tag i! Blir den kvarlämnad till sist finns ju risken att den aldrig blir klar.. :p

Sist men inte minst har jag utlovat bilder på min Red Arrows Hawk, så här får ni två stycken. Håll till godo! :)

Tornado F.3

Så var den då äntligen klar, min otursförföljda Tornado F.3 från Royal Air Force (RAF). Byggsatsen är Revell och skalan är 1/72. Revell har lånat Italeris formar till den här Tornadon, och det är inte de bästa formarna, det kan jag lova. Passformen är sisådär, framför allt runt fram- och bakkropp. Mycket spackel går det åt...

Dekalerna får jag nog säga är helt okej ändå, ingen tendens till silvring och med lite dekalvätska la dom sig fint i panellinjerna också. Det var rätt många små dekaler dock, sisådär 10 "no step" per vinge, och kanske hälften per stabilator. Många dekaler blir det...

Själva bygget sket sig när jag skulle tvätta av kärran efter dekalering. Tänkte skölja bort rester från dekallimmet samt -vätskorna. La kärran i lite ljummet vatten med YES i, och när jag sen tog upp den och tvättade av den lite, märkte jag att den var alldeles flammig! Det har aldrig hänt mig förut, mycket märkligt! Nu kunde jag ju i för sig strippat kärran på både färg och dekaler och börjat om, men att lägga ner det jobbet på en i grunden så dålig modell kändes inte direkt lockande.. Jag körde på istället, mattlackade och försökte sen tona ner allt och få den att se lite väderbiten ut, ungefär som om den stått utomhus på nåt museum. Blev väl sådär, men men, sånt är livet.

Jag har funderat en del över anledningen till att det gick som det gick och jag har kommit fram till att det nog är tvådelat. Till att börja med lät jag nog kärran ligga lite för länge i vattnet, men huvudorsaken tror jag är den nya klarlacken jag provade. Nåt som går under benämningen Johnson Golvpolish. Har hört en hel del bra om den på nätet och bestämde mig för att testa. Det skulle jag inte ha gjort. Jag tror vattnet och diskmedlet löste upp klarlacken, helt enkelt. Nu blir det till att gå tillbaka till Gunze och Tamiya, där har jag inte haft det problemet i alla fall.

Det positiva i det hela är väl att jag nu bara har en modell kvar att slutföra i år innan jag nått mitt mål, fem modeller per år.. ;) Nog om detta, väl mött i framtiden! :)